fuxen - life of Ulla

Asså Maggi var här igår och avslöjade en sak, en positiv överraskning så att säga. jag har träffat Masha irl. In Real Life lixom. Fast det visste jag inte själv men med hjälp av Macarena listade jag ut det! Hultsfred 2002, pop camp 4-life.

Jag drömde väldigt märkligt om en man (pojke) som jag träffat ett par gånger bara. Han hade en flickvän och vi var på en massa festligheter men kvällen avslutades med att jag tittade på när de hade tantrasex och masserade varann med pepparsalami.

Alltså. Det är nåt allvarligt fel på mig. För mycket intryck från olika håll och jag försöker legitimera  sprit och festande i mitt liv av yoga och hälsoleverne. Då slutar det såhär. Friskt.

bra 1: Jag har fixat praktikplats.
bra 2: Jag har ätit mat.
bra 3: Elektrikerna går snart och jag kan gå ut.

dåligt 7: Nu måste jag ringa flera ställen där jag har sökt praktikplats och säga att jag redan fått tag i en på annat håll.
dåligt 8: De slipar fasaden här utanför så det låter väldigt jobbigt. *trött*

Nu står jag i valet och kvalet om jag ska gå till sopstationen och köpa en till stol eller om jag ska åka till skopunkten och köpa ett par skor "som plåster på såren".

Idag har jag åkt buss. Det gör jag i och för sig ganska ofta. Även idag frågade busschauffören om jag skulle åka på barnbiljett. Det var den tredje tror jag. Jag vet inte men ser jag ut som sjutton? Det var på vägen dit. På vägen hem satte sig en man bredvid mig och jag låtsades sova. Men det lyckades inte bra för han skulle ändå prata med mig. Han berättade att anledningen till att han bara har ett halvt ansikte är för att han hade skjutit av sig andra halvan med en hagelbössa när han var full. Det var 1999. Sen hamnade han på sjukhus och minns ingenting från första veckan. Sen hamnade han på psyket och nu jobbar han på Samhall. han hade tidigare jobbat på Volvo i Olofström. Så nu vet jag det. Det är nåt mysigt över folk som fläker ut sig och berättar hela sitt liv det första de gör. För inte så längesen satt hans kompis bredvid mig och berättade att han hade varit ambulansförare i Bosnien under kriget och att de inte fick ge sjukvård eller mat till föräldralösa bosniska barn. "Men man kan ju inte hjälpa att man råkar tappa lite paket" sa han. Jag brukar försöka vara undvikande när människor först börjar prata med mig, men det är nog någon form av spärr jag har. Egentligen tycker jag att det är spännande att veta vad människor är för några. Jag är intresserad, om de väl kommer innanför skalet.

Dessa skorna hittade jag på H&M i Kristianstad, jag vet inte, jag gillar dem, men kommer jag använda dem? Jag har förviss presentkort, men det är ju pengar i vilket fall. Jag önskar att jag hade haft stil så jag kunde se avslappnad ut i höga klackar. Men jag kan inte gå så bra i dem, Erik säger att jag går som en man. Vi hade klackträning hemma häromdan, Erik instruerade med hjälp av videor från Youtube, och jag fick försöka skärpa mig. Rak i ryggen, spänn de nedersta magmusklerna och var avslappnad i benen. Snacka om kroppskontroll. Erik gnällde och frågade om jag visste hur en rak linje såg ut. Jag önskar att jag hade ett par pumps i storlek 43 så han kunde visa "hur enkelt det är".

Masha Masha, jag drömde om Masha. Jag drömde att jag var het på Masha och att jag följde med henne ut på en ridtur med hennes vackra hästar. Jag tror inte att Masha har några hästar, och om hon nu har det så är inte risken så stor att jag skulle få rida på dem. I drömmen hade jag inga ridbyxor, bara ett par mintgröna och vita randiga plastbyxor som såg ut som korrugerad plåt. Mmm de var fina. Men Masha var snäll och lånade ut sina ridbyxor till mig så vi kunde rida iväg. Det var inga cupcakes med i drömmen så jag vet inte varför Masha var med.

Det värsta med att jobba med barn, och då särskilt utvecklingsstörda sådana, är inte att torka bajs som ni kanske tror, utan att när man kommer hem har man så sjukt dåliga låtar på huvudet. Som tillexempel
"..vi har tarzan på middag idag, och han verkar att må ganska bra.." eller kanske "..aldrig, aldrig, aldrig, aldrig har jag sett en rak banan...a.." eller varför inte "..tuggummisången, den är en lång en, världens längsta sång, den lika länge varar, som tuggummit du sparar, en ganska utdragen sång..". Så är det där jag jobbar nu, när jag jobbade i Lund var det likadant, bara andra sånger. Stackars små utvecklingsstörda barn som tvingas lyssna på denna skiten. Konstig nog glädjer musiken dem. Eller kanske de uppskattar tystnaden som uppstår efter skivan tagit slut mer.

Såhär får man väl inte göra?

www.kuk.com

Hej jag heter Sara och jag använder inte MSN messenger. Ändå ploppar det alltsom oftast upp konversationsfönster från olika gamla kontakter. Jag kan svara men jag kan inte öppna själva fönstret där man ser vilka som är online. Jag kan inte logga in och inte logga ut. Nu har jag tillochmed avinstallerat programet från datorn och trodde att jag var av med problemet, men icke, idag ville Alle prata med mig. Och jag kan inte logga ut, det är det värsta. Folk tror ju att jag dissar dem när jag inte svarar fast jag är online.

Hah! Ta hjärntestet på Ansiktsboken, det är sjukt. Jag hittade båda figurerna till slut men det var svårt att ställa om sig. Läskigt sånt, hur det kan bli så.

Skolan ja, Högskolan Kristianstad, den har jag nästan glömt, men det ska bli kul att komma tillbaka. Jag längtar lite efter mina klasskamrater. Ida och Emma såklart och lilla Stina. Sandra har jag förvisso sett mycket av men henne tröttnar jag inte på.


Balla goa Emma


Den här muskelknutten ska bli rolig att träffa.


Snyggingarna Emma och Tanja också.

Åh jag hade tänkt lägga in fler bilder men palla. Det är inget särskilt urval jag gjort, bara de som var lättast att hitta bilder på på facebook.

"Vad är oddsen för att en vikarie på en förskola ska åka limousin med Wyclef Jean?"
Hoho vilken kille!

Elly säger, eller hon har hört det av en man, men nu är det hennes filosofi också, att man får ljuga i bloggen för att krydda verkligheten lite sådär härligt för att man ska känna sig bättre och för att det ska vara roligare för folk att läsa. Så nu ska jag ljuga ihop min historia.

Åh, vad skönt, jag är precis färdig med min rapport i svenska, om barns läs- och skrivutveckling. Den tog faktiskt bara en kväll att skriva och göra färdigt, och jag skicka den till min lärare nyss och fick ett mail tillbaka att det såg bra ut, så jag kan nog släppa den nu. Har bara oppositionen kvar, och det känns ju rätt lugnt, bara att ge konstruktiv och lite destruktiv (beroende på vems jag ska läsa) kritik till någon i min klass. Ja praktiken är över och min handledare tycker att jag har utvecklats märkbart denna perioden, han sa tillochmed att jag var i princip färdigutbildad. Eller att det kändes så. Sandra och jag fick fina presenter, chokladkartong och presentkort på Karloskar och Kristina, dom är för gulliga i dessa små kommuner, tar verkligen hand om sina praktikanter och anställda. Förra året fick vi rivjärn i present, undrar vad det betydde..

Ja också har ju Erik och jag bokat en resa till Torrevieja, där är 25 grader nere och det verkar som om det kommer hålla i sig, vädret. Farmor och farfar håller ställningarna tills vi kommer, och bakar bröd och kakor till oss.

Okej det var lite lögn och lite sanning, och jag vet, jag är inte så bra på att skriva spännande saker och skriver om skolan fastän jag får ljuga. Okej jag ska försöka:

Idag när jag skulle ta bussen mot Karlshamn hände nåt märkligt. Jag stod där på busshållsplatsen med enbart åkrar omkring mig och plötsligt lystes himlen upp av ett konstigt sken, det var liksom som om det svischade förbi. Inte som strålkastarna på Slagthuset, mer som ett fast sken som kom uppifrån, som från en helikopter med strålkastarljus neråt, fast ännu mer som ett flygande tefat. Men vad vet jag, jag stod ju bara där på busshållsplatsen med enbart åkrar omkring mig.

Svart städhjälp. Jag skulle verkligen behöva det. Hon (det är alltid en hon) behöver inte vara svart men hon får gärna vara rysk eller baltisk. Hon ska förstå svenska när vi gör upp om städningen men inte när vi pratar skit om henne. 500 kronor i veckan om hon sköter städning, tvätt och disk. Och det kan vara svart tills någon kommer på oss, då gör vi en "korrigering" av skatten i efterhand för det är så det funkar i välfärdslandet.

Undrar om Erik vill vara min svarta städhjälp. Är det skattefusk att betala sin make för städningen?

Här sitter man och surfar i godan ro också hittar jag dethär:


Jag måste nog bojkotta internet, jag mår lite illa.