08.01.06 rock n' retarded
"..vi har tarzan på middag idag, och han verkar att må ganska bra.." eller kanske "..aldrig, aldrig, aldrig, aldrig har jag sett en rak banan...a.." eller varför inte "..tuggummisången, den är en lång en, världens längsta sång, den lika länge varar, som tuggummit du sparar, en ganska utdragen sång..". Så är det där jag jobbar nu, när jag jobbade i Lund var det likadant, bara andra sånger. Stackars små utvecklingsstörda barn som tvingas lyssna på denna skiten. Konstig nog glädjer musiken dem. Eller kanske de uppskattar tystnaden som uppstår efter skivan tagit slut mer.
Newsflash! Outvecklingsstörda barn (vad kallar ni det som är i branchen? säger man vanliga barn, eller friska? för många är ju sjuka ändå, bara lite. typ i en bokstavskombination. tänkte skriva friska först men kom att tänka på att jag nog alltid jobbat med barn som nog inte är friska eller helt 100) lyssnar också på dålig musik. "Nyss så träffade jag en krokodil som körde runt, tut tut, i en bil" "Det kom in en flodhäst och gav mig en puss!" "...neeeej tyvärr! För detta är en klapp på rumpan affär, klapp på rumpan affär..."
Det kan ju också vara så att det är de låtarna som fastnar hos oss. All den normala musik som barn (mer eller mindre störda) silas igenom våra öron och kvar blir de tunga godbitarna, det bästa av det bästa, slagdängor som man skäms för att sjunga på stan.