09.01.18 Mina töser tar mina trosor
Jag har fyllt år. Det var inget särskilt, men mina få och fina vänner var här och vi åt lasagne och drack rövin och ja det var fint. Vi gick till Ludde och jag spelade gitarr för alla och alla sjöng för mig. Våffe och Paulin förklarade att dom älskar mig och det var underbart. De var tvugna att förklara för Erik hur underbar jag är, jag vet inte om han förstod, han känner mig inte på samma sätt som dom. Måndagen innan var jag och Ellen på Slagthuset (!) och hon berättade att jag var fin. Elly skickar sms om att det är roligare att komma hem när jag är här. Fint. Fint är det. Jag uppskattar er, det gör jag. Tusen procent. Jag är så glad att jag har flyttat till Malmö. Jag och Erik var uppe i Blekinge i veckan och jag kände hur lite jag passade in där, hur kunde jag stanna där så länge? Det är inte alls mitt ställe, jag hör inte hemma där. Här är där jag ska vara. Iallafall nu och med de människor jag har runt mig. Jag växer i ert sällskap. Tack.
09.01.07 Ett erkännande eller två
Så.. livet går väl vidare. Min rapport om praktiken i indein är äntligen färdig! Och inte nog med det jag har också gjort en multimediapresentation med tillhörande förklaringar, finfint! Så nu borde jag vara lättad och glad men jag är mest mest mest jag vet inte. Det känns som att nu är det avslutat på riktigt, nu finns det inte mer. Folket där nere lever vidare, de har sitt och jag försöker hänga med i vad de gör men jag får likom inse att det är över, min tid är förbi. Jag ska försöka skapa mig ett fint liv här hemma i stället men åh det är så svårt. Jag känner att jag liksom inte träffar några nya intressanta människor här hemma längre. Alla ska bara ut och supa hela tiden. Fast jag träffade Ellen och Elin i måndags och det var kul, jag visste inte att Elin var en så intressant person, det var kul att upptäcka. Men livet är liksom lite fattigt känns det som. Jag är inte nöjd med min situation.
09.01.05 vad är detta för start?
Jag sitter och går igenom allt videomaterial från Auroville. Det ger mig fet ångest och jag saknar allt så himla mycket. Jag önskar att det var mitt riktiga liv och jag måste tillbaka jag måste måste. Jag hade en plats, ett ansvar, ett liv. Allt jag vill är bara att åka tillbaka, jobba i skolan, hänga med folk, grillas i solen, ha det bra. Vakna på morgonen av Edayanchavadi-musik, äta kryddig frukost med lärarna, morgonsamling med tysthet, stillhet, en hektisk förmiddag som nästan tar kål på mitt tålamod, lunch i Solar kitchen, tillbaka till skolan och ta det lugnt, rätta lite läxor, snacka skit med Edo och Anapurna. Dricka salt citronjuice eller starkt te (koppi ille), en vild idrottslektion. Planer inför kvällen, hälla kallt vatten över mig med en spann, vila på rummet, köra med mopeden nånstans för att fixa nånting. Planer för kvällen, en vän eller flera, restaurang med god eller billig mat, massa prat, skratt eller en tur till Pondy för shopping och jag vet att kvällen alltid slutar på en takterass med te och viktigt prat prat prat. Jag kan åka tillbaka, jag kan vara där. Vad är det som hindrar mig från det livet? Jag kan bara komma på en sak.
09.01.02 Tillbaka på tronen
I'm back! Fast några läsare kan jag väl inte räkna med efter så här lång tid. Jag skulle kunna göra en resumé. Men det skulle vara alldeles för krävande. Antagligen kommer lite kopplingar til det förflutna att komma här framöver så dt är bara till att vänta och tolka budskapen.
Status just nu: Jag hade räknat fel på veckorna, eftersom jag inte vet hur systemet med vecka 52 resp. vecka 1 fungerar. Så nåsta vecka är vecka 2 och då ska min raport från Indien vara inne. Jag fick panik när jag såg veckonumret på Sydsvenskans framsida men nu har jag lite mer sans och vett. Det får bli som det blir, jag orkar helt enkelt inte mer. Rapport på 30 sidor innehåler inte mycket vettigt men dock är det text. Den ska bara slipas lite. Sen är det mest multimediapresentationen jag är orolig för, men mest för att jag inte kan programmet som det är tänkt att jag ska göra den i. Men jag orkar inte oroa mig. Kraven på mig själv brukar vara höga men kan alla andra så kan väl också jag. Glida igenom lärarutbildningen.