fuxen - life of Ulla

Kiss på nosen.
När jag var hos internationella samordnaren på högskolan sa honatt jag var sent ute med att söka visum. Jag snabbt som attan beställde biljetter och skickade in min visumansökan. Idag fick jag tillbaka visumet, fint tänkte jag men grejen är att de utfärdade visumet nu i maj och det gäller ett halvår framåt, till den 22 november och jag har planerat att åka hem den 30 november. Jaha vad ska jag göra nu? Vad händer om man inte har giltligt visum när man ska åka hem? Fan, det här skulle gå smidigt hade jag tänkt. Antingen får jag boka om mina flygbiljetter eller så.. äh jag får väl börja med att ringa till ambasaden. Pratar de svenska där månne? Nä nu börjar jag gråta.

Idag har jag varit ledig. Det har varit härligt och lite tråkigt. Och ganska ensamt. Jag promenerade in till Olofström och en Holje marknad som gjorde mig besviken. Jag vet inte riktigt vad jag hade hoppats på men det införlivades i alla fall inte. Så istället gick jag till Liljas konditori, köpte te och en dammsugare och läste en god bok. Det var helt okej.

Idag har jag åkt buss. Det gör jag i och för sig ganska ofta. Även idag frågade busschauffören om jag skulle åka på barnbiljett. Det var den tredje tror jag. Jag vet inte men ser jag ut som sjutton? Det var på vägen dit. På vägen hem satte sig en man bredvid mig och jag låtsades sova. Men det lyckades inte bra för han skulle ändå prata med mig. Han berättade att anledningen till att han bara har ett halvt ansikte är för att han hade skjutit av sig andra halvan med en hagelbössa när han var full. Det var 1999. Sen hamnade han på sjukhus och minns ingenting från första veckan. Sen hamnade han på psyket och nu jobbar han på Samhall. han hade tidigare jobbat på Volvo i Olofström. Så nu vet jag det. Det är nåt mysigt över folk som fläker ut sig och berättar hela sitt liv det första de gör. För inte så längesen satt hans kompis bredvid mig och berättade att han hade varit ambulansförare i Bosnien under kriget och att de inte fick ge sjukvård eller mat till föräldralösa bosniska barn. "Men man kan ju inte hjälpa att man råkar tappa lite paket" sa han. Jag brukar försöka vara undvikande när människor först börjar prata med mig, men det är nog någon form av spärr jag har. Egentligen tycker jag att det är spännande att veta vad människor är för några. Jag är intresserad, om de väl kommer innanför skalet.

Sådär ja. Idag har jag bokat min flygbiljett till Indien och ansökt om visum. Så nu är det liksom bokat, oåterkalleligt. Jag åker måndagen den 25 augusti och kommer hem söndagen den 30 november. Spännande. Jag har aldrig åkt nånstans själv. Jo till Göteborg, det är nog det längsta jag har åkt ensam. Det är tur att jag och Erik flög tillsammans till Spanien i vintras, så jag vet hur det går till på flygplatser och sådär. Erik var mest moraliskt stöd, det var jag som skötte businessbiten. Fast i Spanien fanns det svenska guider från flygbolaget, så det var inte speciellt jobbigt att göra sig förstådd. I Indien kanske det är annorlunda. Indien ska vara ett väldigt byråkratiskt land har jag hört. Jag tror att det är bra, jag gillar ordning och reda. Kanske gör jag inte det när jag väl är där. Oj vad spännande, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta.

Klockan är strax halv fem och jag vill hem. Nästan tre timmar kvar att jobba. Det brukar vara jobbigast vid den här tiden, men idag har jag inte haft teven igång så därför är jag inte så trött ännu. Har städat golvet och vattnat blommor och bakat kanelbullar och tvättat lite mer och bytt handdukar och ja det är så roligt så. Jag behöver väl inte säga att jag hellre är här på dagtid. Som på lördag till exempel, kanske åker vi till Holje marknad och köper ett lakritssnöre. Jag hoppas på det, för så har jag en anledning att besöka markanden. Det är lite pinigt att gå dit annars, det är liksom Olofströms stora grej, en gång om året blommar samhället upp, folk kryper ur sina funkisvillor, in i Volvon och far ända till Holje Marknad. "Di vau ejne sto höjtisda nä holije maeked skolle vau" som Göran brukar säga. Men kanske ändå cyklar jag dit på fredag när jag är ledig. Kanske finns det nåt roligt att inhandla. Också blir det ju badankerejs. Det kan hända mycket kul. För övrigt så är jag ensamstående i en och en halv vecka till, Erik är i England och skjuter med pilbåge och kollar på slott. Kanske har han medeltidskläder på sig också. Hoppas att han har det bra och att idegranen funkar. Taxus bacata. 5000 kronor för en pinne och ett snöre. Det är som hittat om jag ska tro Erik. Lillen.

Nu kanske det är dags för mig att somna med Lars GW.

Det är sen natt och jag är matt. Jag är på jobbet och hittills har jag snackat skit med dagpersonalen och lagt in en hög med tvätt i maskinen och skrivit ganska mycket på vår B-uppsats. Det är bara Babs som är här och hon hade frågat efter mig hela dagen. Så fort hon hade sett min bild på sitt schema hade hon börjat prata om Sara, Sara, Sara. Åhh älskade Babs, vad skulle vi gjort utan varandra? Hon ropade på mig när jag kom och jag gick in till henne och visade att jag var här och kramade och sa några snälla ord. Kärlek på hög nivå.

Allt du rör vid blir till bajs

Här är klänningen som mamma hjälpte mig att sy om. Eller ja hon gjorde det mesta, jag provade mest. Jag hade väl kunnat själv men då hade klänningen legat tills jag hade haft tid att fixa med den, mamma gjorde det i ett nafs. Långärmad långklänning blev kortärmad kortklänning. Jag älskar verkligen mönstret.

Elly blev lite lissen för att jag inte la in bild på henne från i helgen. Jag gjorde det av hänsyn tilll henne och den bild jag hade av henne från i lördags. Men efter upprörda protester kommer den nu.
En svettig och onykter Elly med tatuering på handleden, varsågod.

Elly kände sig bortglömd men det är det sista hon är, varje gång jag öppnar mitt köksskåp tänker jag på Elly. Allt som är vackert har jag fått av henne. Så som fina blåa frukostskålar, handmålade egyptiska vattenglas med äkta bladguld, små vattenglas med inte äkta guld men ändå guldiga och lila tekoppar med tillhörande kanna.



Det är det bästa man kan göra för att bli ihågkommen, köp fina saker som din vän använder varje dag.

Min vän Linus hängde jag med hela högtidsdagen. (Han är väldigt autonom).


En klassiker i banderoll-väg. (jag har tillverkat den för några år sen).


Högtidliga tal hölls. (Av SUF-Malmö).


På fredagen var det fest. (Med Ellen och hennes stilige pojkvän).


Sen hjälpe mamma mig att sy en klänning. (Av en gammal klänning).

Igår gick jag i affärer från tidiga morgonen. Sen blev jag trött på det och gick hem till Ellen och fikade. Vi bestämde oss för att gå ut på kvällen fastän vi båda ville kolla på Så ska det låta. Vi köpte biljetter och sen gick jag till Stadsbiblioteket, åt och pluggade hemma och sen var det fest hos Ellen och på Inkonst. Där träffade jag Boxer-Robert och dansade med mina kvinnor. Det var ganska bra musik och roligt. Nästa som gamla tider fast med nya pojkvänner.

Kära med chibbor: Ellen, Kenny, och Elly. Bakom kameran: Ulla


Stassad för stan


Fittad för fest