fuxen - life of Ulla

Idag har jag åkt buss. Det gör jag i och för sig ganska ofta. Även idag frågade busschauffören om jag skulle åka på barnbiljett. Det var den tredje tror jag. Jag vet inte men ser jag ut som sjutton? Det var på vägen dit. På vägen hem satte sig en man bredvid mig och jag låtsades sova. Men det lyckades inte bra för han skulle ändå prata med mig. Han berättade att anledningen till att han bara har ett halvt ansikte är för att han hade skjutit av sig andra halvan med en hagelbössa när han var full. Det var 1999. Sen hamnade han på sjukhus och minns ingenting från första veckan. Sen hamnade han på psyket och nu jobbar han på Samhall. han hade tidigare jobbat på Volvo i Olofström. Så nu vet jag det. Det är nåt mysigt över folk som fläker ut sig och berättar hela sitt liv det första de gör. För inte så längesen satt hans kompis bredvid mig och berättade att han hade varit ambulansförare i Bosnien under kriget och att de inte fick ge sjukvård eller mat till föräldralösa bosniska barn. "Men man kan ju inte hjälpa att man råkar tappa lite paket" sa han. Jag brukar försöka vara undvikande när människor först börjar prata med mig, men det är nog någon form av spärr jag har. Egentligen tycker jag att det är spännande att veta vad människor är för några. Jag är intresserad, om de väl kommer innanför skalet.