fuxen - life of Ulla

Jag har telefonskräck. Jag hatar verkligen att ringa till myndigheter och annat skit. Men värst av allt är det när jag ska vara lite till besvär och blir ett störningsmoment för den jag ringer till. När jag ska fråga eller be om nånting och möjligheten finns att jag får ett nej. Nej nej nej. Jag kan ha ångest i dagar och måste skriva upp på en lapp vad jag ska säga så att inte nervositeten lämnar mig i ett tillstånd av tunghäfta. Idag är en sån dag och jag har skjutit upp det hela dagen. Samtalet till en skola som jag vill göra praktik på och jag måste presentera mig och förklara vad jag vill och jag kan få ett nej. Jag har skrivit upp vad jag ska säga och letat upp telefonnumret och nu måste jag bara stålsätta mig.

Hjärtat klappar oroväckande fort och andningen är grund.
Nu gör jag det.

I'm back! Fast några läsare kan jag väl inte räkna med efter så här lång tid. Jag skulle kunna göra en resumé. Men det skulle vara alldeles för krävande. Antagligen kommer lite kopplingar til det förflutna att komma här framöver så dt är bara till att vänta och tolka budskapen.

Status just nu: Jag hade räknat fel på veckorna, eftersom jag inte vet hur systemet med vecka 52 resp. vecka 1 fungerar. Så nåsta vecka är vecka 2 och då ska min raport från Indien vara inne. Jag fick panik när jag såg veckonumret på Sydsvenskans framsida men nu har jag lite mer sans och vett. Det får bli som det blir, jag orkar helt enkelt inte mer. Rapport på 30 sidor innehåler inte mycket vettigt men dock är det text. Den ska bara slipas lite. Sen är det mest multimediapresentationen jag är orolig för, men mest för att jag inte kan programmet som det är tänkt att jag ska göra den i. Men jag orkar inte oroa mig. Kraven på mig själv brukar vara höga men kan alla andra så kan väl också jag. Glida igenom lärarutbildningen.

For tillfalalt finns jag pa www.langtbort.wordpress.com

Folj med mig till Indien!

Jag har inte sovit på 43 timmar för jag har dragspel utanför fönstret och en pojkvän som kör motocross. Apati.

Klockan är strax halv fem och jag vill hem. Nästan tre timmar kvar att jobba. Det brukar vara jobbigast vid den här tiden, men idag har jag inte haft teven igång så därför är jag inte så trött ännu. Har städat golvet och vattnat blommor och bakat kanelbullar och tvättat lite mer och bytt handdukar och ja det är så roligt så. Jag behöver väl inte säga att jag hellre är här på dagtid. Som på lördag till exempel, kanske åker vi till Holje marknad och köper ett lakritssnöre. Jag hoppas på det, för så har jag en anledning att besöka markanden. Det är lite pinigt att gå dit annars, det är liksom Olofströms stora grej, en gång om året blommar samhället upp, folk kryper ur sina funkisvillor, in i Volvon och far ända till Holje Marknad. "Di vau ejne sto höjtisda nä holije maeked skolle vau" som Göran brukar säga. Men kanske ändå cyklar jag dit på fredag när jag är ledig. Kanske finns det nåt roligt att inhandla. Också blir det ju badankerejs. Det kan hända mycket kul. För övrigt så är jag ensamstående i en och en halv vecka till, Erik är i England och skjuter med pilbåge och kollar på slott. Kanske har han medeltidskläder på sig också. Hoppas att han har det bra och att idegranen funkar. Taxus bacata. 5000 kronor för en pinne och ett snöre. Det är som hittat om jag ska tro Erik. Lillen.

Nu kanske det är dags för mig att somna med Lars GW.

Solen strålar ute och jag har inget gäng att hänga i någon park med. Jävlar. På torsdag är det första maj och jag ska till hemstaden. Hoppas det är sol och kanske blir det lite parkhäng. Eller iallafall lite sällkapligheter. Fredag ska jag kolla läget i storstadens shoppingutbud, lite mer än här i Olfan. På lördag kanske hitt på nåt eller så åker jag till Ystad och Erik. Vi kanske ska flytta dit btw. bwo. bvc.

Jag har en dröm om att någon gång orka ta på mig fina kläder och höga klackar när jag ska till skolan. Jag går upp klockan sex och som det brukar kännas då så vill jag helst ha mysbyxor och täckjacka på mig. När jag kommer hem från skolan ångrar jag mig och tänker att jag borde ha haft på mig detdär eller detdär. Jag brukar inte gå med mysbyxor och täckjacka utan jag brukar ha respektabla kläder, men bara inte så piffigt som det hade kunnat vara om jag hade varit lite mer vaken när jag klädde på mig. Jag går bara i skolan en-två dagar i veckan så det är bara då det är lönt att piffa. När jag sitter hemma och studar är det ingen ide att vara snygg för ingen ser mig ändå. Och mitt jobb är inte så piffigt av sig. Där kan jag ju få matrester, dregel, exkrementer och annat oidentifierbart på mina piffiga kläder. Nejtack.

Jag jobbar ju extra på ett korttidsboende för funktionshindrade ungdomar. Jag kommer på mig själv med att jag går upp totalt i deras liv och värld. Om jag är någonstans, tillexempel i ett slott, så funderar jag på om det hade varot ett bra ställe att åka tilmed jobbet, om det är handikappanpassat, om det finns bra ställen att fika på och fina promenadstråk. När jag lägger mig på kvällen har jag mina barn innanför ögonlocken och när jag vaknar är de i mina tankar. Jag har börjat fundera på varför jag väljer den svåra (och dyra vägen dit. Jag kunde fått jobba där utan utbildning, jag utbildra mig inte riktigt till det jag egentligen vill och jag kommer inte att få särskilt mycket mer betalt när jag är färdigutbildad. Roligt. Verkligen motiverande. Jag kommer sakna mina särskilda barn ofantligt mycket när jag åker till Indien och sen när vi flyttar, Jag har sommaren på mig, jag ska jobba så mycket jag kan så jag får vara med mina barn. Aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj kapten

Jag blir så ledsen. Jag la mina sista pengar på att tanka bilen full. Jag körde fram och tillbaka till praktiken, det var ca 4 mil. I natt har någon liten moppesnorunge slangat halva tanken. Jag ska sätta upp en lapp på ICA: Är det ditt barn som stjäler bensin här i Jämshög? Jag tror att det är bra att vädja till föräldrarna, det är de som får ta sina ungar i öronen eller slå dem på käften. Inte jag, inte Erik.

Idag är det fredag. Det betyder.. ja vad betyder det egentligen? Ledighet men ändå inte. Har en del att göra känns det som. Ansökningsbrev till VFU utomlands-ansvarig borde sammanställas. Planering inför nästa vecka borde göras. Lägenheten borde städas. Pojkvän borde umgås med. Mat borde ätas. Kakor borde förbjudas. Samtal borde ringas, böcker borde läsas. Pengar borde fixas. Finns inga måsten, bara borden.

Det känns ju total onödigt att skriva att kjolen kommer från H&M, strumpbyxorna från Kappahl och trosorna från ICA Maxi, när inget av det finns att köpa längre. Men här är jag. Dagens fittor.

Stökig lägenhet, ingen censur.

Sen bytte jag om för jag fick nya byxor på posten.

Från H&M webshop om det nu är viktigt.

Idag är det påsk. Jag kände nostalgin komma så jag köpte papp-påskägg med klassiska motiv och fyllde med godis. Mums. Imorgon åker jag till Malmö, umgås med kära mamma, resten av helgen är oplanerad. Förhoppningsvis besök hos min från Kanarieöarna nyss hemkomna storasyster, hon ska få godis och ett paket att dela med sin sambofästman. Ja kanske lite Elly och en eller annan kompis, vi får se.

Nya roliga saker:

♣ Vi har fått praktikplats, och dessutom närmare än den förra.
♣ Jag har fått tips om en by, Auroville, i södra Indien som typ har visioner om en bättre värld. Jag har läst lite om den, och de har ordspråket av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov, och som ni alla vet så är jju jag också kommunist så jag kommer flyta med. Och de verkar ta emot volontärer och studenter med öppna armar och det finns en billingual school som jag har blivit tipsad om av en bibliotekarie på högskolan. Jag har mailat byns volontär-center och väntar på svar. JAA!
♣ Jag är nästan frisk.
♣ Jag har läst en del av kurslitteraturen till idag.
♣ Jag ska få träffa mina fina klasskamrater.
♣ Erik ska laga vår bil.

Jag berättar mer om Auroville sen.

Jag är på jobbet och klockan är 03:26 och intresseklubben antecknar. Om jag ska lyckas som bloggare måste jag nog nischa mig mer. Det är ju ungefär som i Montecore - en unik tiger där pappan är fotograf och han fotar allt och har inga kunder. När han sen profilerar sig som husdjursfotograf blir han populär. Undrar hur jag ska bli populär. Det känns ju som att det bara är de närmast sörjande som läser. Av medlidande, typ som när jag går på Spårvägens musikkårs konserter bara för att min syrra spelar.

Men vilket område ska jag välja?


Om jag hade orkat bry mig, jag tror att jag byter namn till intresseboken istället.

Men är det kul att laga mat till sig själv eller? Som att skriva ett brev utan mottagare, som att blogga.

Jag drömde att jag räddade en kille ur en isvak. Ambulansen kom men dom väntade medans jag skulle leta upp killens kläder. Det var en ganska snygg popkille av typen som Ellen umgås med. Han verkade inte ha något emot att vänta medan jag letade. Jag hittade aldrig kläderna. Det var en inomhusisvak. Sen drömde jag om Masha igen.

Elly pratar om teparty i trädgården och jag längtar efter varma sommarkvällar.



Joels bilder från Facebook. Men jag blev tagen av ljuset och värmen.