08.04.29 Höga klackar och särskilda barn
Solen strålar ute och jag har inget gäng att hänga i någon park med. Jävlar. På torsdag är det första maj och jag ska till hemstaden. Hoppas det är sol och kanske blir det lite parkhäng. Eller iallafall lite sällkapligheter. Fredag ska jag kolla läget i storstadens shoppingutbud, lite mer än här i Olfan. På lördag kanske hitt på nåt eller så åker jag till Ystad och Erik. Vi kanske ska flytta dit btw. bwo. bvc.

Jag har en dröm om att någon gång orka ta på mig fina kläder och höga klackar när jag ska till skolan. Jag går upp klockan sex och som det brukar kännas då så vill jag helst ha mysbyxor och täckjacka på mig. När jag kommer hem från skolan ångrar jag mig och tänker att jag borde ha haft på mig detdär eller detdär. Jag brukar inte gå med mysbyxor och täckjacka utan jag brukar ha respektabla kläder, men bara inte så piffigt som det hade kunnat vara om jag hade varit lite mer vaken när jag klädde på mig. Jag går bara i skolan en-två dagar i veckan så det är bara då det är lönt att piffa. När jag sitter hemma och studar är det ingen ide att vara snygg för ingen ser mig ändå. Och mitt jobb är inte så piffigt av sig. Där kan jag ju få matrester, dregel, exkrementer och annat oidentifierbart på mina piffiga kläder. Nejtack.

Jag jobbar ju extra på ett korttidsboende för funktionshindrade ungdomar. Jag kommer på mig själv med att jag går upp totalt i deras liv och värld. Om jag är någonstans, tillexempel i ett slott, så funderar jag på om det hade varot ett bra ställe att åka tilmed jobbet, om det är handikappanpassat, om det finns bra ställen att fika på och fina promenadstråk. När jag lägger mig på kvällen har jag mina barn innanför ögonlocken och när jag vaknar är de i mina tankar. Jag har börjat fundera på varför jag väljer den svåra (och dyra vägen dit. Jag kunde fått jobba där utan utbildning, jag utbildra mig inte riktigt till det jag egentligen vill och jag kommer inte att få särskilt mycket mer betalt när jag är färdigutbildad. Roligt. Verkligen motiverande. Jag kommer sakna mina särskilda barn ofantligt mycket när jag åker till Indien och sen när vi flyttar, Jag har sommaren på mig, jag ska jobba så mycket jag kan så jag får vara med mina barn. Aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj kapten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback