fuxen - life of Ulla

Så.. livet går väl vidare. Min rapport om praktiken i indein är äntligen färdig! Och inte nog med det jag har också gjort en multimediapresentation med tillhörande förklaringar, finfint! Så nu borde jag vara lättad och glad men jag är mest mest mest jag vet inte. Det känns som att nu är det avslutat på riktigt, nu finns det inte mer. Folket där nere lever vidare, de har sitt och jag försöker hänga med i vad de gör men jag får likom inse att det är över, min tid är förbi. Jag ska försöka skapa mig ett fint liv här hemma i stället men åh det är så svårt. Jag känner att jag liksom inte träffar några nya intressanta människor här hemma längre. Alla ska bara ut och supa hela tiden. Fast jag träffade Ellen och Elin i måndags och det var kul, jag visste inte att Elin var en så intressant person, det var kul att upptäcka. Men livet är liksom lite fattigt känns det som. Jag är inte nöjd med min situation.