fuxen - life of Ulla

Jag sitter och går igenom allt videomaterial från Auroville. Det ger mig fet ångest och jag saknar allt så himla mycket. Jag önskar att det var mitt riktiga liv och jag måste tillbaka jag måste måste. Jag hade en plats, ett ansvar, ett liv. Allt jag vill är bara att åka tillbaka, jobba i skolan, hänga med folk, grillas i solen, ha det bra. Vakna på morgonen av Edayanchavadi-musik, äta kryddig frukost med lärarna, morgonsamling med tysthet, stillhet, en hektisk förmiddag som nästan tar kål på mitt tålamod, lunch i Solar kitchen, tillbaka till skolan och ta det lugnt, rätta lite läxor, snacka skit med Edo och Anapurna. Dricka salt citronjuice eller starkt te (koppi ille), en vild idrottslektion. Planer inför kvällen, hälla kallt vatten över mig med en spann, vila på rummet, köra med mopeden nånstans för att fixa nånting. Planer för kvällen, en vän eller flera, restaurang med god eller billig mat, massa prat, skratt eller en tur till Pondy för shopping och jag vet att kvällen alltid slutar på en takterass med te och viktigt prat prat prat. Jag kan åka tillbaka, jag kan vara där. Vad är det som hindrar mig från det livet? Jag kan bara komma på en sak.