fuxen - life of Ulla

Ja jag vill. Men jag vill också inte. Det är bara tanken på att vara borta från Erik som gör mig tveksam. Tre månader är sjukt lång tid. Guldbollen är sjukt stor. Men Erkki säger att han ska hälsa på mig. Det hade ju gjort längtan lite lättare. Värst blir nog de två veckorna i september när det är skollov. Vad ska jag göra då? Jag vågar inte åka runt själv i Indien. Tror jag. Vill inte gärna bli våldtagen eller kidnappad. Fast det vill jag inte här hemma heller. Jag måste verkligen ta mig i kragen och söka kontakt med folk och våga hänga på. Jag är inte så värst bra på det. Jag gillar mer att sitta hemma med mammsen. Trygghet. Jag måste göra massa trygga saker nu så att jag samlar på mig mod. Eller kanske borde jag utmana mig själv redan nu och göra massa farliga och oförutsedda saker? Att åka på fest i Lund i lördags var lite en sån grej, jag hade nog inte pallat i vanliga fall. Fattar ni hur inrutad jag är? Indien är sjukt stor för mig, och det är ändå en del av min utbildning. 



Trygghet i min äldsta och bästa klänning. Inrutad.