fuxen - life of Ulla

Sakta skrider det framåt med skolarbete och mot jul. Jag myser i min ensamhet i min lägenhet, mitt julträd står här brevid och glädjer mig. Jag ska laga någon form av middag, om jag känner mig själv rätt blir det pasta igen. Erik är på jobbet och det är inte kul att laga mat bara till mig själv. Dessutom har vi inte så mycket godsaker hemma. Jag vill ha sååås. sauce.
Jag vill också ha en större lägenhet och en värld där jag inte behöver vara rädd för att gå utanför dörren. Inte rädd över huvud taget. Men det är jag nu. Inte just i denna stund, men i denna värld. Det är därför jag drar mig för att flytta tillbaka till Malmö. Jag vill inte vara rädd när jag är ute på kvällen, rädd för att bli våldtagen och skjuten i huvet. Här är jag inte så rädd, bara för att bli inlåst i källarförrådet. Ja jag vågar inte gå så långt i från byn heller, ifall nån mystisk man skulle lurpassa i buskarna. Man får inte vara dumdristig, det sa Erik när vi flyttade hit. Det finns våldtäcktsmän där man minst anar det.