fuxen - life of Ulla

Idag är det kasst. Vilken kass dag. För det första så hade vi bara 1½ timmes lektion på schemat, egentligen skulle vi haft tre timmar men geografiläraren hade tydligen något viktigare för sig. Ja det började som sagt bra, med inställda tåg mellan Bromölla och Kristianstad, vilket egenligen var bra för mig för jag hann komma i tid till skolan för buss var snabbare än tåg. Väl i koslan var det en massa reovisningar om religiösa samfund, som var intressant såklart, särskilt när Eva och Nina rappade om Frälsningsarmén och fick oss alla att sjunga Han har öppnat pärleporten. Men vår redovisning blev kass för det var så lite tid över och Sandra kunde inte vänta till i morgon, som vanligt kunde folk inte föra sin egen talan så jag fick göra det åt dem, vilket betyder att jag tar på mig andras frustration också. Iallafall så vi var tvugna att komprimera oss och vi som hade tänkt spela teater och allt. Bara uteblev. Diskussionen uteblev också. När det väl var över kommer geografiläraren in (han hade tydligen tid) med de mycket exklusiva frågehäftena vi gjort om vulkaner och havet och jordens storlek. Ja då var ju inte vår grupps del med, för jag hade lägt den på anvisad plats flera dagar före inlämning, men tydligen skulle man maila den till honom. Well innan han ens visste det sa han att alla var godkända. Utan att han ens hade koll på att hela vårt arbete fattades. Det känns ju verkligen att han tog denhär kursen på allvar. Åh jag är så förbannad, frustrerad you name it. Fuck jag vet inte var jag ska göra av känslorna. Jag säger som Emma, jag vill bara lägga täcket över huvet och försvinna.

När jag äntligen lämnat regementet C4 så gick jag i stan, köpte en liten julklapp till min boyfriend (hint hint). Jag hann även bli kär i ett par skor som jag tror att jag måste unna mig. Jag hade tänkt komma billigt undan, men har insett att ett par stövlar, snygga stövlar, är svårt att få för under tusen kronor.



Ja sen skulle jag ju ta tåget hem efter en kort dag i skolan och då gick det inget tåg så det blev ersättningsbuss, helt okej. När vi kom in på stationen i Bromölla ser jag min anslutningsbss och tänker -Ja, tänk att Gud är med mig ibland! Innan någon hunnit komma av bussen kör den andra (anslutningsbussen) iväg. Snacka om att bli snuvad på konfekten, fälld på mållinjen, kukhuve. Och ni vet här i Blekinge/nordöstra Skåne går inte bussarna så ofta, 40 minuter väntetid. Under tiden hände lite roliga saker. Bland annat en busschauför som jag tror fått saker om bakfoten eller rattfylla för han körde bussen mot Karlshamn fastän tågen gick på det håller, istället fick ett stort antal människor vänta förgäves på en buss som skulle ta dem till Kristianstad. De var frustrerade, det kan jag tänka mig, att bli avsläppt i världens ände Bromölla utan några  besked om vad som ska komma och när. Jag kommer ihåg första gången jag kom till Bromölla och skulle byta buss, jag var också rädd att det aldrig skulle komma någon och ta mig därifrån. Bromölla är avsky.

My god nu blev jag glad igen! Jag lyssnar på en kanal som bara spelar julmusik och nu spelar de HANSON!! Åh tack! Livet är underbart igen!