fuxen - life of Ulla

Klädd för en dag på jobbet. Kanske gör vi en utflykt. Eller går vi på bibliotek. Klädd för vilket som.

Solen strålar ute och jag har inget gäng att hänga i någon park med. Jävlar. På torsdag är det första maj och jag ska till hemstaden. Hoppas det är sol och kanske blir det lite parkhäng. Eller iallafall lite sällkapligheter. Fredag ska jag kolla läget i storstadens shoppingutbud, lite mer än här i Olfan. På lördag kanske hitt på nåt eller så åker jag till Ystad och Erik. Vi kanske ska flytta dit btw. bwo. bvc.

Jag har en dröm om att någon gång orka ta på mig fina kläder och höga klackar när jag ska till skolan. Jag går upp klockan sex och som det brukar kännas då så vill jag helst ha mysbyxor och täckjacka på mig. När jag kommer hem från skolan ångrar jag mig och tänker att jag borde ha haft på mig detdär eller detdär. Jag brukar inte gå med mysbyxor och täckjacka utan jag brukar ha respektabla kläder, men bara inte så piffigt som det hade kunnat vara om jag hade varit lite mer vaken när jag klädde på mig. Jag går bara i skolan en-två dagar i veckan så det är bara då det är lönt att piffa. När jag sitter hemma och studar är det ingen ide att vara snygg för ingen ser mig ändå. Och mitt jobb är inte så piffigt av sig. Där kan jag ju få matrester, dregel, exkrementer och annat oidentifierbart på mina piffiga kläder. Nejtack.

Jag jobbar ju extra på ett korttidsboende för funktionshindrade ungdomar. Jag kommer på mig själv med att jag går upp totalt i deras liv och värld. Om jag är någonstans, tillexempel i ett slott, så funderar jag på om det hade varot ett bra ställe att åka tilmed jobbet, om det är handikappanpassat, om det finns bra ställen att fika på och fina promenadstråk. När jag lägger mig på kvällen har jag mina barn innanför ögonlocken och när jag vaknar är de i mina tankar. Jag har börjat fundera på varför jag väljer den svåra (och dyra vägen dit. Jag kunde fått jobba där utan utbildning, jag utbildra mig inte riktigt till det jag egentligen vill och jag kommer inte att få särskilt mycket mer betalt när jag är färdigutbildad. Roligt. Verkligen motiverande. Jag kommer sakna mina särskilda barn ofantligt mycket när jag åker till Indien och sen när vi flyttar, Jag har sommaren på mig, jag ska jobba så mycket jag kan så jag får vara med mina barn. Aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj kapten

Pust. Idag var sista dagen på praktiken och jag har blivit kramad och nu är jag helt slutkörd. Urkramad. Erik har åkt till sin mamma för att bygga staket med sin pappa. Jag är hemma, klockan är halv fem och jag är redan uttråkad. Det hade varit roligare att jobba denna helgen, roligare än att vara själv hemma i dunkla Jämse. Förra helgen hann jag med jobb, fest och en runda med bilen i skogen. Denna helgen ska jag nog städa. Fast det är så stökigt här och jag är så trött så jag vet inte om jag pallar. Det får bli rycket i morgon, som Sandra skulle ha sagt. Åh det är inte kul att vara själv i denna hålan. Inga pengar har jag heller. Hur ska jag få helgen att gå?

Såhär fint hade vi det förra helgen.

Korv och kärlek

Jag blir så ledsen. Jag la mina sista pengar på att tanka bilen full. Jag körde fram och tillbaka till praktiken, det var ca 4 mil. I natt har någon liten moppesnorunge slangat halva tanken. Jag ska sätta upp en lapp på ICA: Är det ditt barn som stjäler bensin här i Jämshög? Jag tror att det är bra att vädja till föräldrarna, det är de som får ta sina ungar i öronen eller slå dem på käften. Inte jag, inte Erik.

Idag är det fredag. Det betyder.. ja vad betyder det egentligen? Ledighet men ändå inte. Har en del att göra känns det som. Ansökningsbrev till VFU utomlands-ansvarig borde sammanställas. Planering inför nästa vecka borde göras. Lägenheten borde städas. Pojkvän borde umgås med. Mat borde ätas. Kakor borde förbjudas. Samtal borde ringas, böcker borde läsas. Pengar borde fixas. Finns inga måsten, bara borden.

Ja jag vill. Men jag vill också inte. Det är bara tanken på att vara borta från Erik som gör mig tveksam. Tre månader är sjukt lång tid. Guldbollen är sjukt stor. Men Erkki säger att han ska hälsa på mig. Det hade ju gjort längtan lite lättare. Värst blir nog de två veckorna i september när det är skollov. Vad ska jag göra då? Jag vågar inte åka runt själv i Indien. Tror jag. Vill inte gärna bli våldtagen eller kidnappad. Fast det vill jag inte här hemma heller. Jag måste verkligen ta mig i kragen och söka kontakt med folk och våga hänga på. Jag är inte så värst bra på det. Jag gillar mer att sitta hemma med mammsen. Trygghet. Jag måste göra massa trygga saker nu så att jag samlar på mig mod. Eller kanske borde jag utmana mig själv redan nu och göra massa farliga och oförutsedda saker? Att åka på fest i Lund i lördags var lite en sån grej, jag hade nog inte pallat i vanliga fall. Fattar ni hur inrutad jag är? Indien är sjukt stor för mig, och det är ändå en del av min utbildning. 



Trygghet i min äldsta och bästa klänning. Inrutad.

<BILD>
Ja jag tänkte ha en bild som jag tog i morse. Men Erik har stulit min kamera för han ska crossa i helgen och då ska dom posera och fota. Grabbarna. Så det får bli en målande berättelse istället. Om bronsåldern kanske.

Bronsåldern var en mycket spännande tid. Tänk att över 1000 år här i Norden var präglade av verktyg, vapen och andra saker gjorda av ett material som inte fanns på flera hundra mils avstånd. Koppar bröts i Sydeuropa och tenn i Västeuropa. En hel kultur växte fram kring detta material och skapade en ganska stor förändring av levnadsstandarden. Dock nådde bronsåldern aldrig upp till Norrland så Norrlands historia går från stenålder direkt till järnålder. Många bronsåldersbosättningar fanns i Bohuslän och i Skåne. Det vet vi för att ni har hittat spår så som hällristningar och gravhögar i dessa områden.

Jag är ganska insnöad på historia just nu, men det är okej för jag lär mig en massa. Allt arbete med barnen på praktiken har gått jättebra, de har stött stock, dansat  yxdans och skrivit berättelser om hällristningsmotiv.  Jag tycker att jag är bra på att fånga upp barnens frågor och spinna vidare på det de pratar om. Det är helt i linje med Dysthe och Harlen.

Malmö i morgon kväll tänkte jag. Det hade i och för sig varit ganska häftigt att gå på knattematch på lördag morgon men jag vet inte om det är värt. Måste jobba en del med planering och mina Indienbrev. Det finns inte ens ett ord för fritidspedagog på engelska. Det är ganska tråkigt. Jag får väl skapa det. Typ som smorgosboard.

Idag har jag på mig en svart långärmad tröja med ett gulrandigt stickat linne över, röd kofta med svart rosett, en svart jeanskjol, svarta tights och rödrandiga strumpor. Ifall det är viktigt. Ifall det gör saker roligare. Det gör det.

Nu ska jag vara en riktig lärare för jag har tagit med mig barnens böcker hem och ska skriva kommentarer och kanske ska de få en guldstjärna.